Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Uppstart för ett europeiskt IPS-nätverk på Island

Gruppfoto av deltagare på europeisk konferens

I förra veckan träffades 50 forskare och kliniker från Europa för att tillsammans reda ut hur olika länder tagit hand om och implementerat den evidensbaserade supported employment modellen Individual Placement and Support (IPS).

IPS har utvecklats genom en social rörelse och praktik i USA med fokus på att personer med psykisk ohälsa kan börja arbeta utan förberedande rehabiltering, arbetsförmågebedömningar och arbetsträning. Över 30 randomiserade studier världen över visar att IPS är över två gånger så effektivt för att börja arbeta jämfört med stegvis arbetsrehabilitering. Det är heller ingen personal som kan avgöra vem som i slutändan får arbete, utan det är individens motivation och intresse som styr. 

Vad Ulrika Liljeholm, Suzanne Johanson och Ulrika Bejerholm från Lunds universitet och CEPI tog med sig är att olika europeiska länder gör olika. I Sverige har utvecklingen skett genom samproduktion av forskning, utbildning, brukarkompetens och praktik som stärkts av ett nationellt policyarbete samt kunskapsstyrning. Däremot saknar vi ledning, infrastruktur, kunskap och resurser på nationell nivå, jämfört med framförallt Norge, men även Nederländerna, Schweitz och Storbritannien, där IPS-verksamheter samordnas och leds nationellt. Här finns kapacitet att implementera IPS överallt. I Sverige har vi byggt upp vår lärande organisation genom sporadiska forskningsstudier med några miljoner i potten. Även om över 30 verksamheter tilldelades ett startbidrag från Socialstyrelsen 2012-2013 visade CEPIs implementeringsforskning kopplat till nationella riktlinjer och IPS att endast en tredjedel utvecklar en hållbar praktik. Ändå funkar IPS i Sverige. Strax över 46% av personer med psykos får arbete jämfört med 11% i stegvis arbetsrehabilitering. För de med depression är motsvarande siffror 42% och 4%. Ändå går de ordinarie resurserna fortsatt till stegvis arbetsrehabilitering.

Vårt möte slutade med upptakten till en gemensam plattform för fortsatt kunskapsutbyte och satsningar för att göra arbetslivet en möjlighet för alla.

 


Länkar till några av CEPIs studier om implementering av IPS: 

https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/15332985.2018.1511500

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/spol.12243

https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/09638237.2017.1417544


Länk till svensk studie om IPS effekt för återgång i arbete för personer med psykos: https://www.tandfonline.com/doi/full/10.3109/08039488.2014.929739

Länk till svensk studie om IPS effekt för återgång i arbete för personer med depression: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0165032716310977?via…